vardag

Fasta, väntan och längtan

Nu är den äntligen här, fastan! Som jag har längtat och väntat. 40 dagar av eftertanke, stillhet och nedräkning.DSCF0806Fasta vill jag använda tiden till att tänka efter. För mig handlar det om att be över vad jag gör med min tid, med mina pengar och med min energi. Men i år är det en speciell fasta. För de här 40 dagarna är inte bara en förberedelse för påsken och dess budskap, det är även en nedräkning. 40 dagar till beräknad förlossning.

Vi ska bli en till i familjen Bohm och nu börjar väntan bli olidlig. Vi har ju väntat lika länge som alla gravida men det känns längre när man måste vara stilla. Jag har sedan 1:a advent (v.23) varit hemma från jobbet, sjukskriven. Det i sig var inte så jobbigt för jag var ganska inställd på att jag i alla fall behövde gå ner mer i tid om jag skulle orka. Men från en dag till en annan fick jag gå hem. Nästan lika snopet som när jag var gravid med Sigge.DSCF0585

Jag hade mina små projekt i december. Bakade, stickade, fixade julklappar. Men när julen närmade sig var jag på läkarbesök. Då såg det inte bra ut. Min livmodertapp som ska krympas och sedan dra sig undan inför en förlossning, hade krympt med 7 mm på två veckor! Läkaren tyckte att vi skulle stanna hemma över jul och att jag var tvungen att dra ner på allt fysiskt som att bära, lyfta och gå för mycket. Lättare sagt än gjort när man har en 1,5 åring hemma.

Vi valde ändå att åka på julfirande. Simon var ledig i två veckor så vi hittade vår rytm när han skötte det mesta med hemmet och Sigge. Jag kunde sitta på golvet och leka eller i soffan och sticka eller läsa.DSCF0795

Och så har det varit sen dess, ja förutom att jag har fått mer ont i kroppen. Dagen innan min födelsedag så började sammandragningarna komma mer tätt. De gjorde ondare än vad de brukar göra så jag ringde in till förlossningen för att fråga om råd. De ville att jag skulle komma in, då jag bara var i v. 31+3. Simon gick helt in i att vi kanske skulle föda barn. Packade väskor, ringde till barnvakt och fixade. Jag var ganska lugn och tänkte nog att det skulle lugna ner sig. Vilket det gjorde. Min kropp lyssnar bra på medicinen inne på sös, värkarna avtar och livmodertappen stabilliserar sig.

Men besvikelsen över att varken få ett barn eller få fira sin 30-årsdag var stor.  Livet blir inte alltid som man har tänkt sig. Det är verkligen en lärdom jag har fått genom denna andra långsamma graviditet.

Nu har jag varit gravid i 34 full veckor. Jag har varit sjukskriven i 11 veckor. Jag har snart varit mamma till Sigge i två år, fru i 5,5 år och snart tillsammans med Simon i 12 år. Men känner att nedräkningen kan börja på allvar. Nu vill jag att bebisen ska komma. Jag är trött på att vara trött. Att ständigt ha ont någonstans, klaga och inte kunna hjälpa till. Jag vill kunna planera, se framåt och våga hoppas. Så 40 dagar känns inte så länge. Det känns som att det här börjar gå mot sitt slut och att slutet börjar närmar sig.

snart….snart….snart….DSCF0942-1-2

 

bjärka-säby

En paus i tillvaron

Hösten har verkligen kommit som ett brev på posten. Vi hade väntat oss en höst med mycket vab och jobb däremellan. Och så blev det. Det är svårt att förstå bara hur livet känns när man ständigt behöver vara hemma. Högarna på jobbet växer och stressen över att aldrig hinna blir stor.

Nu har det varit intensivt några veckor. Jobb och sjukdom omvartannat som leder till att man ständigt är trött.

Men nu äntligen blir det en paus, eller flera. Jag ska själv få åka ut till höstens ekskogar och fylla på energi. Det gäller att ta hösten i sin glans och njuta av naturen. En vecka Dalarna, en annan Östergötland och en tredje Skåne. Påfyllning som innebär att få träffa folk, lyssna på musik och sova!!

Det är verkligen lyxigt att få ha platser som man kan återvända till för påfyllning och vila.

//Lisa

DSCF4872

Sjuk igen…

Andra lördagen på raken som jag spenderar nerkrupen under täcket. Det är snor, ont i kroppen och ont i halsen som gäller. Inte roligt alls. Man borde få betalt när man är sjuk som lärare för alla baciller man utsätter sig för.

Så nu är det väl bara att bita i. Inte gå tillbaka för tidigt till jobbet (som jag gjorde i onsdags). Och bli sådär hälsosam.

När jag har blivit frisk ska jag:
Börja träna
Äta ordentlig frukost
Ha med mig macka/frukt till jobbet

 

//Lisa

 

Sigge och jag

Sjukskriven, mammaledig och jobb

Nu har vi gått in i December. Tråkiga November är förbi och nu får man mysa, julpynta, baka och äntligen jobba igen. Det låter kanske konstigt men om man ser det från mitt perspektiv:

För ett år sen gick jag hem från jobbet. Det hade varit en tung höst med nytt jobb, nytt klassrum, ny klass, ny stad, ny lägenhet (efter två månader i flera olika). Och så gravid. Jag tänkte när det började gå in i december att, jag kanske kan köra på fram till jul. sen kanske jag borde gå ner i tid.

Men det kom inte så långt. En helt vanlig tisdag åkte jag till min syster efter jobbet, fikade och hängde. Jag hade lite ont i magen hela tiden så när jag skulle till bussen på väg hem fick jag gå superlångsamt. Jag skämtade om det till Simon när jag kom hem. Han tyckte inte det var kul att jag hade haft sammandragningar från och till i minst en timme. Lite för att lugna Simon ringde jag BB, de tyckte att jag skulle packa lite grejer och komma in direkt. Mest för syns skull packade jag ner en tandborste, lite rena underkläder och varsin bok till mig och Simon.

Väl på sjukhuset försökte de lite snällt förklara att jag i alla fall inte skulle kunna jobba före jul eftersom bebisen verkade kunna komma precis när som helst. Så efter många undersökningar, dagar på sjukhus, sprutor och dropp fick jag gå hemma hela dagarna. Eller helst inte ens gå. Mest ligga stilla. Och vänta på att bebisen inte skulle komma nu, varje dag var en bonus.

Det var den tredje december förra året. Idag hinner jag knappt dricka kaffe förrän jag måste springa efter en snabbt krypande och nyfiken Sigge som föddes 5 dagar efter beräknat, 17 mars. Så det känns som att jag har varit ifrån jobbet länge. Det ska bli mysigt att komma tillbaka till klassen och återigen vara lärare. Om en vecka smäller det!

//Lisa

6 månader värt att fira

Vad hände?

7 månader.

Det är ju ingenting och allting! Går inte att beskriva känslan av att tiden stått stilla, gått snabbt och alltid funnits på samma gång. Jag har bläddrat igenom dessa månader i bilder idag och bara måste få dela med mig. 7 månader…

 

6 månader

6 månader

Trumma med pappa

Trumma med pappa

3 månader

3 månader

nyfödd

Nyfödd

Från 50cm till 69 cm

Från 3132 gr till 7635

Från spädis till bebis :)

//Lisa