Jag trodde att en flytt till Stockholm skulle innebära timmars resa till jobbet. Jag trodde att man inte skulle orka hänga med kompisar för att man bodde så långt ifrån varandra. Och att man jobbade så mycket i Stockholm så det här med fritid hann man inte med.

Men nu har jag bott i Stockholm i ett år.

Jag har 20 minuter till jobbet med buss (tio med bil), Simon har kunnat gå! Jag har vänner som kommer över på spontanbesök en torsdagkväll kl. 21 eller styr upp frukost ihop en tisdag kl.10. Det har hänt flera måndagkvällar att folk dyker upp hemma hos oss och vi lagar middag eller tar fram ett gäng matlådor. Jag hade inte kunnat drömma om att jag skulle ha så många nya och nygamla bekantskaper i storstaden som det visade sig. Evigt tacksam och glad över att jag är rik på vänner, familj och kärlek.

//Lisa

Efter en graviditet och förlossning är kroppen verkligen inte som vanligt. Det är en lång väg tillbaka till den träning man kunde utföra innan och hitta styrkan i de små musklerna.
Jag hade inte alls hört talas om detta innan utan förstod efter lite efterforskning att det är viktigt att vara försiktig och lyssna på sin kropp.

I och med att jag hade varit sjukskriven och behövt vara stilla under graviditeten kändes det som att min väg tillbaka var ännu längre! Jag började med små knipövningar hemma, vilket var svårt att veta om man gjorde rätt. Efter det köpte jag en film på vimeo som @pilateselin har spelat in. Den var verkligen till hjälp med att hitta de rätta musklerna utan att överanstränga sig eller belasta magmusklerna.

I slutet av maj gick jag och min syster för första gången till Rosa Skrot. Det är ett gym för bara tjejer. De har ett pass 10.30 tre dagar i veckan som heter ”Kick-ass Mamas”. Bara namnet gör ju att man vill testa, för vi är ju verkligen Kick-ass alla mammor!!
Vi gick dit med våra grabbar. Sigge sov hela passet i vagnen så jag kunde verkligen fokusera på min kropp. Det är verkligen ett bra pass anpassat för att ha fött eller vara gravid. Man blir peppad av att ta det i sin takt och göra rätt. Bra instruktörer som peppar oss och försöker hålla bebisarna på humör. En bonus är att man får låna rosa handdukar och det finns schampo och balsam i duschen. Så skönt att slippa ta med sig.

Vi köpte ett sommarkort där och tränade mycket hela juni och delar av juli och augusti, Men när sommaren kom igång mer var det dags att börja springa.

Första springturen

Min familj (jag tror det var Sofies idé) gav ju den briljanta presenten till min bror och hans fru förra året när de fyllde 30 år, att vi skulle springa midnattsloppet.

”En mil klarar ju alla!”

Det var med fasa vi började tänka på 15 augusti….

Bad efter tur med Mimmi

Första springturen var långsam och korta intervaller. Intervaller funkade verkligen som bästa för mig då man fick tid att återhämta sig och samla ihop kroppen till att hålla bålet och bäckenet på plats.

Jag sprang som längst 4,8 km och då var det tungt!
Sen kom dagen. Jag kände mig peppad men också orolig hur det skulle gå. Kommer det gå? Vi började dagen på beachen med pasta och bad. Sen träffades vi vid Zinkensdamm och taggade igång.

Viktor, Mimmi, Simon, Jag, Sofie och Pappa

Ett taggat gäng innan och ett stolt gäng efter! Med tider från 56-1.09 kom vi alla i mål! Viktor ”vilade sig i form”, jag och Sofie hade våra förlossningskroppar och pappa hade ont i kroppen. Men vi gjorde det!!

Jag och Sofie i mål! Sofie 6 månader och Jag 5 månader efter förlossning.

Idioti eller asgrymt?! Kanske lite båda delar. Jag skulle aldrig genomfört det om kroppen hade gjort ont eller om jag märkte att jag fick problem av att springa. Det gäller att lyssna på sin kropp och låta det ta den tid det tar.

//Lisa